Idag är det bara två veckor kvar tills jag hoppar på tåget norrut. Kännslan är lite konstig- å ena sidan känner jag mig grymt bra förberedd- å andra sidan inser jag att jag kanske inte alls har den kollen jag tror mig ha.

 

Nåja, packningen börjar ta sin form och är i princip klar, återstår en del mat bara.

 

Det finns dock en sak jag inte har bestämt mig för ännu- och det börjar ju bli hög tid att göra det kan tyckas- nämligen det där angående nödsändare eller ej. Det finns som man kan hyra, men det är ganska dyrt. Ska det verkligen vara nödvändigt? Kommer det inte gå folk där ändå? Är man medveten om riskerna tar man det väl lite extra försiktigt?

 

Hursomhelst, nerverna börjar infinna sig. Många tankar som snurrar. Hur kommer man reagera när man efter 5 dygn sitter helt ensam i ett tält mitt ute i ingenstans, det har ösregnat oavbrutet sedan starten, man har inte pratat med en endaste människa och det var längesedan det fanns någon mobiltäckning? Detta mina vänner, det är detta som är utmaningen. Och det är detta som jag till viss del ser fram emot. Tror jag.

 

Troligtvis kommer jag komma tillbaka som en äkta vilde!