Dagen började med urkass motivation- det ända jag ville var att komma fram till Innset. Ont överallt och kände mig febrig. Så fortsatte de första timmarna när jag väl kom iväg, runt halv tolv-tiden. Idag hade jag nämligen bestämt mig för att vänta ut regnet, och det gick ju bra. En liten stund...

 

Medellätt vandring idag, och efter ett par timmar blev jag till och med på lite bättre humör och kunde passa på att njuta. Men säg den glädjen som varar...

 

Strax var det dags för ännu ett äkta vad, och i samband med det kom givetvis regnet.
Det där med vadning är förresten lite intressant. Det är inte ett dugg kallt om fötterna som man kanske kan tro. Eller rättare sagt: Det ända man fokuserar på är att hålla ballansen medans vattnet fullkomligt forsat över dina ben. Jag tackar Gud för att jag tog med mig stavar. Men sen, när man är klar, då jäklar börjar man frysa. Och det rejält!

 

Nu har jag krypt ner i sovsäcken. Allt som ska torkas är upphängt och fötterna har fått den kärlek de förtjänar. Jag är dock lite orolig för mina kängor. Hur f-n ska jag kunna torka dom? Dom är helt genomsura vilket faktiskt är lite konstigt...

 

Har pratat med min kära far ikväll, jag behövde få lite akut motivation. Faktiskt har jag inte mött en människa på över 2 dygn nu! Hursomhelst, min plan var att slå basläger här och sedan göra dagsturer. Då föreslog far att jag kanske kan försöka ta bil/buss/taxi ut till E6:an, åka närmare Treriksröset och få kanske bara 2-3 dagar att gå? Detta skall kollas upp omedelbums i morgon.

 

Nu ska jag läsa min Doktor Ozzy-bok och sedan sova.

 

Sa jag att det regnar förresten??