Fick med mig min bror ut på en liten tur i skogen idag. Man skulle nästan kunna kalla det för generalrepetition... Med fullpackad väska bar det av mot Simlångsdalens djupaste skogar.

 

Lagom till vi kom fram öppnar sig himmelen och ett härligt ösregn följer. Då glider vi runt i bilen en stund till. När vi blir trötta på det, och när vi har lyckats köra förbi stället vi letar efter 3 (!) gånger kom vi äntligen fram.

 

På vägen hittas det en del mystiska svampar och diverse spännande djur. Bland annat en ekorre som länge och väl stirrar på oss (och tja, vi stirrar väl tillbaka) tills han klättrar upp några meter i trädet och inleder dagens tvätt.

 

Har jag inte sagt det tidigare så kan jag säga det igen; väskan är fantastisk. Nästan så man blir lite kär faktiskt.