Eftersom vi gick lite längre än planerat igår kunde vi ta det lite lugnare idag. Icke. Vi knatade på i ett sju-dundrande tempo, de ca 5 km som var kvar till Abiskojaurestugorna. Där var vi redan klockan 11 och efter en god brunch (frukost var inte att tänka på där vi sov, myggen var helt tokiga) väntade vi på båten som skulle förkorta vår vandring med ca 6 km.

 

Under tiden vi sitter i stugan kommer en äkta same in med fyra barn. 1 barn är 5 månader gammalt, de andra uppskattningsvis 4-5 år. Barnen har självklart egna knivar som de stolt berättar att pappa har gjort. Imponerande!

 

När vi hissat flaggan och båten äntligen kommer, träffar vi ytterligare en same som berättar om nattens märkning av renkalvar, precis som att det är det mest normala i världen att syssla med.

 

Vi vandrar på några km till och hittar den mest fantastiskt vacka tältplatsen hittills.

 

-"Jag blir så jävla förbannad. Här han man förväntat sig en skäggig, sur samisk sjökapten med hatt och grejer. Så ser han normal ut och är jättetrevlig. Vafan!!".