Kära dagbok.

Idag har jag bestigit ett jättehögt och jättehemskt berg. Halvt döende kröp jag den sista biten på mina bara knän.

Genomsvett tog jag helikoptern hem igen och upptäckte att chefen hade skickat brådskande telegram. Efter att ha telefonerat hela vägen till Tranås löste vi alla världens bekymmer.

Nu väntar kökssoffan, mor har sagt att jag inte får vara uppe längre. I morgon skall jag ta hästen hela vägen till Skåne. Tänka sig!

Tack och hej, leverpastej!