Då har jag testat gymmet på Scandic. 2 löpband, 2 cycklar och lite hantlar. Fast nytt och fräscht.

På löpbanden står en mamma och hennes dotter, så det var bara till att sätta sig och trampa. Det är då jag inser hur jävla tråkigt det är.

Om man inte är på ett riktigt spinning pass. Om man inte sitter längst bak, någonstans i mitten. Om man inte tvingar sig själv till att kämpa tills man nästan ramlar av cyckeln.

Då är det kanske inte roligt, men oerhört skönt. Åtminstonde efteråt.