Så var man hemma igen. Duschen klockan 04:00 i natt var det bästa på länge. Känns bara lite konstigt att ligga i en varm och mjuk säng, och framför allt, att det är helt tyst. Underbart!

Här kommer en summering av årets festival:

Årets spelning: Volbeat, utan att tveka. En helt galen konsert. Känns som hela festivalen var där och tiden stannade upp för en stund. Helt-jävla-sjukt tryck längst fram, jag tappade plånboken, men JÖSSES vad bra det var!

Årets överraskning: Lita Ford. Hade väl hört några låtar innan, egentligen utan att registrera. Detta var en eftermiddagsspelning det jag gick helt utan förväntningar. Men bruden kunde ju verkligen rocka!

Årets sämsta: Uriah Heep. Läste någonstans att organistens fru skötte ljudet och det sammanfattar väl allt. Och alla låtar låter precis likadant

Årets miss: Foreigner. Prioriterade tydligen camping, vackra flikor och öl istället.

Årets Popcorn: Tjejen på campingen som inte tvekade det minsta att visa brösten för att bli bjuden på ljummen dansk pilsner.

Årets gäspning: Hemresan. Min chaufför somnade i baksätet och jag tackar Niklas för att han underhöll mig och pratade om totalt oviktiga saker hela vägen hem.

Årets hårdrockare: Personen som hittade min plånbok och lämnade den till polisen efter att jag rockat bort längst fram vid scenen under Volbeat-spelningen. Vilken jävla tur!

Årets fylla 1: Under Twisted Sisters konsert träffar Padde en galen tysk, slänger av sig tröjorna och hoppar upp på ett bord och skrämmer skiten ur hårdrockare och tanter i närheten.

Årets tjat-skalle: Robban från Borlänge. Under första natten hade det regnat in i hans tält. Detta påpekade han på äkta dalmas för ALLA som gick förbi, typ 50 gånger i timmen, högt och tydligt mellan klockan 02:00-07:00. Sittandes precis utanför vårt tält.

Året sömntuta: Peter. Lyckas man med bedriften att sova 10 timmar i sträck på en festivalcamping förtjänar man denna utmärkelse. Imponerande och beundransvärt säger jag som vaknat en gång i halvtimmen.

Årets schizofreni: Vädret. Ena stunden strålande solsken, sekunden efter ösregn. Ena stunden vindstilla och jättevarmt, sekunden efter svinkallt. När vi åkte hem visare termometern +3 grader.

Årets mamma: Den äldre kvinnan (som var där med sin mycket söta dotter) som tillsammans med undertecknad drog igång två gamla slagdängor på campingen: "Ju mer vi är tillsammans" och när det blev lite hetsiga diskussioner " we shall overcome" hållandes varandra i händerna.

Årets äckligaste: Killen som bestämde sig för att spy i sin keps.

Årets flagga: Vår alldeles egen Stewie. Underbart vackert målad av Jens. I campen pratade man inte om flaggan som "den". Flaggan tilltalas Stewie eller kort och gott "han".

Årets fylla 2: Återigen Tifo-padde. Sista kvällen, gänget splittras på eftermiddagen och bestämmer att träffas vid bilen direkt efter Heaven & Hell. Padde ses dricka vin direkt ur en vodka-flaska stödandes på flera tjejer samtidigt. Sista spåret efter honom är från klockan 22 när han försvinner från sin kamrat.

Årets outfit: Regnkläder i allmänhet och Peters knall-orangea sparkdräckt i synnerhet. Och nu är jag seriös- Jävlar vad Heavy-metall den är!!!

Årets burgare: 400 gram äkta amerikansk nygrillat nötkött. Killen-med-grillen stod med ansiktsmask och svetsglasögon.

Årets gåshud: 5000 hårdrockars som tillsammans med Sabaton sjunger Sveriges nationalsång. Vackrare och mäcktigare än så blir det inte.