Idag när jag kom hem skulle jag leta upp extranyckeln till min bil. Och hittar den inte. Jag far runt som en virvelvind och river ut hela städskåpet utan resultat. "Prylskåpen" i köket (ni vet där man har ALLT från batteri till stearinljus) rivs in och plockas in igen. Fortfarande ingen nyckel.

Till saken hör att när det gäller sådant brukar jag vara ganska noggran. Jag måste ha lagt den på ett smart ställe. Innan jag flyttade hit i sommras hade jag full koll. I panik ringer jag gammelmoster, vill nämligen minnas att hon hjälpte mig att packa upp. Hon kanske kan vara till hjälp.

Åter till städskåpet. Riv ut allt igen och häll ut alla påsar med gardinklämmor och hängen, skruv och annat smådon. Ingen nyckel. Samma sak med prylskåpet. Är vid det här lagret nästan gråtfärdig ju.

In i vardagsrummet. Kollar bokhyllan och river ut lådorna där. Samtidigt pratandes i telefon. Rusar in i sovrummet och kollar bokhyllan där. Tillbaka i vardagsrummet. Och där. Tillslut. På det ända stället jag inte kunde tänka mig.

På skrivbordet ligger en plastpåse undanstoppad med massa smågrejer. Där ligger den, utan att göra minsta ljud från sig.

Tack Gud. Äntligen. Pulsen sjunker.