Just nu är det väldigt synd om mig. Jag har fruktansvärd träningsvärk, fattar inta hur jag ska kumma jobba i skogen i morgon. Ligger i sängen med datorn nu, klockan 05:45 i morgon kör vi från farsan. Trodde det var olagligt att skrämma upp folk så tidigt.

Idag var farsan oerhört lycklig. -"Efter 35 år har man äntligen blivit befordrad, från dragare till traktorförare". Grattis säger jag. Då vet ju jag också vilka mål och karriärsmöjligheter som väntar mig. Undrar just vilket nästa steg är, och hur långt tid det tar? Jag gissar på sågare och 15 år.

Tänkte förövrigt skriva om när Anna misshandlade mig i morgon, men är för trött nu. Det får bli en senare storry. Nu: Sova!