Så var det äntligen dags för morsans 50-års fest igår. Här har det planerats och hållts på i veckor inför detta.
Dagen började i alla fall med att vi klädde presenten, en åkergräsklippare, i fin rosett och ballonger. Sedan kör jag med den de sista 200 meterna ner till huset. Hysteriskt tutande på en såndär hockey-tuta ni vet. Återigen lyckas vi nog skrämma slag på hela byn. Tur var kanske att detta var på dagen...



Hursomhelst, så festades det på bra under kvällen. Vi åt god mat, levande musik och hade allmänt skitkul. Undrar bara vad jag gjort med mitt finger, gör fruktansvärt ont. Spela aldrig gitarr utan plektrum. Speciellt inte efter för mycket alkohol...



Vill bara påpeka att bloggaren inte är det minsta full på detta kortet. Möjligtvis en aning trött.

Hursomhelst, åkte jag med Bitte och Tony hem, men den stora frågan kvarstår: Blev det något hångel för den törstande Herr Larsson???


Fotnot: Vet ni om att en hockey-tuta blir fruktansvärt kall om man tutar mycket på den? Gick knappt att hålla i den till slut...