Allmänt
2013-07-02: Knarket är packat! (Publicerat kl. 21:19:00)
Herre Gud. Nu tycker jag allt att detta säkerhetstänkandet håller på att gå till överdrift. MEN bara för att alla andra ska hålla sig lugna har jag nu packat ner en liten fin väska med diverse spännande piller och annat.
- Panodil - Jag som, på riktigt, i princip aldrig får huvudvärk. Vore väl själva fan om man skulle få det på fjället. Bäst att packa ner några piller extra.
- Vattenreningspiller - Kan säkert vara bra att ha. Förra året på Kungsleden behövde vi bara använda det en gång.
- Diarépiller - Ja okej. Jättebra.
Utöver detta består innehållet av diverse tejp, bindor (Nej, inga sådana som ni tror), skavsårsplåster, någon salva... Ja herre Gud så bra det här ska bli!
2013-06-30: Generalrepetition (Publicerat kl. 18:51:00)
Fick med mig min bror ut på en liten tur i skogen idag. Man skulle nästan kunna kalla det för generalrepetition... Med fullpackad väska bar det av mot Simlångsdalens djupaste skogar.
Lagom till vi kom fram öppnar sig himmelen och ett härligt ösregn följer. Då glider vi runt i bilen en stund till. När vi blir trötta på det, och när vi har lyckats köra förbi stället vi letar efter 3 (!) gånger kom vi äntligen fram.
På vägen hittas det en del mystiska svampar och diverse spännande djur. Bland annat en ekorre som länge och väl stirrar på oss (och tja, vi stirrar väl tillbaka) tills han klättrar upp några meter i trädet och inleder dagens tvätt.
Har jag inte sagt det tidigare så kan jag säga det igen; väskan är fantastisk. Nästan så man blir lite kär faktiskt.
Det var väl ett jäkla tjat om hans packning då nu måste det väl snart ändå vara nog?
Okej då. Men som jag sagt tidigare- packlistan är till största del till för min egen skull för att jag inte ska missa något, förvirrad som jag är (som ni kanske vet...).
Klicka här för att se del senast uppdaterade, som antagligen är den slutgiltliga. Nu orkar jag inte mer helt enkelt. Kommentarer mottages tacksamt!
Idag tillbringas dagen med provpackning, och om regnet kan tänka sig behaga att sluta någon jävla gång är det mycket möjligt att det blir en provtur i skogen också. Mindre än en vecka kvar nu!!
Sändaren kom igår!
Spoten har några riktigt bra funktioner;
- SOS-sändare (Det finns dom som hävdar att det skulle vara den viktigaste funktionen)
- OK-meddelanden (Skickar ett SMS till två förutbestämda nummer med ett förutbestämt OK-meddelande. Typ till far så han vet att jag mår bra)
- Följ vandringen (Sparar min lokalisering var 10:e minut. Nackdel: Om en björn/älg/varg äter upp mig kan man fortfarande tro att jag förflyttar mig. Lite dumt.)
Så där kära far, nu kan du sova gott om natten.
2013-06-23: Uppdaterad karta (Publicerat kl. 10:32:00)
Hittade en norsk sida som förtäller chanserna till mobiltäckning vid de olika (norska) stugorna. Jag har inte riktigt bestämt mig för om detta är bra eller dåligt, men jag får väl se till att ha telefonen i gång några minuter så mamma kan ringa när det finns möjlighet. Telefontid alltså klockan 20:00. Lika bra att bestämma så. Men ring för bövelen inte i onödan, ni ska bara veta hur mycket det kostar för stackars mig att ta emot era samtal.
Är det dessutom så att vädret har varit dåligt kanske jag inte har kunnat ladda mobilen med min fantastiska solcellsladdare.
- Dag 1 Lappjordhytta: God täckning via svenskt nät
- Dag 2 Innset (Altevasshytta): God täckning
- Dag 3 Gaskashytta: Täckning
- Dag 4 Voumahytta: Ingen täckning
- Dag 5 Dividalshytta: Ingen täckning
- Dag 6 Daertahytta: Ingen täckning
- Dag 7 Rostahytta: Mycket dålig täckning. Enligt uppgift vid särskilda platser med särskilt abbonemang.
- Dag 8 Pältsatugan: Ingen uppgift
- Dag 9 Kuohkimajärvi: Ingen uppgift
- Dag 10 Kilpisjärvi: Enligt obekräftade uppgifter ska här finnas täckning.
2013-06-22: Familjeråd (Publicerat kl. 23:20:55)
Ikväll hamnade jag mitt i ett hett familjeråd, där följande beslut togs, utan möjlighet att överklagas:
- Nödsändare skall hyras. Inte för säkerhetensskull utan för att far ska kunna följa vart jag är.
Min kära far var även tydlig med att positioner skulle skickas varannan timme på exakta klockslag. Huruvida detta gäller även timmarna på natten förtäller inte historien. Och återigen, det hade tydligen inget med säkerheten att göra. Han lovade även att personligen åka upp och leta efter mig om jag skulle råka vara några minuter sen med rapporteringen. Jag fick tydliga förhållningsregler, så som att slänga pappersbitar efter mig så att han kan följa spåret. Jaja.
Idag är det bara två veckor kvar tills jag hoppar på tåget norrut. Kännslan är lite konstig- å ena sidan känner jag mig grymt bra förberedd- å andra sidan inser jag att jag kanske inte alls har den kollen jag tror mig ha.
Nåja, packningen börjar ta sin form och är i princip klar, återstår en del mat bara.
Det finns dock en sak jag inte har bestämt mig för ännu- och det börjar ju bli hög tid att göra det kan tyckas- nämligen det där angående nödsändare eller ej. Det finns som man kan hyra, men det är ganska dyrt. Ska det verkligen vara nödvändigt? Kommer det inte gå folk där ändå? Är man medveten om riskerna tar man det väl lite extra försiktigt?
Hursomhelst, nerverna börjar infinna sig. Många tankar som snurrar. Hur kommer man reagera när man efter 5 dygn sitter helt ensam i ett tält mitt ute i ingenstans, det har ösregnat oavbrutet sedan starten, man har inte pratat med en endaste människa och det var längesedan det fanns någon mobiltäckning? Detta mina vänner, det är detta som är utmaningen. Och det är detta som jag till viss del ser fram emot. Tror jag.
Troligtvis kommer jag komma tillbaka som en äkta vilde!
Idag kom det ett litet paket på posten, med riktig gourmet-mat, här ska det gluffsas! Mest kötträtter, men eftersom mamma har sagt att det är nyttigt med fisk skojade jag till det och beställde en påse med havskatt. Ingen aning om hur det smakar, men det låter lyxigt...Kanske som Jens lax förra året? Utvärdering lär komma.
Jag väntar fortfarande på ett paket (faktiskt från CDON, tro del eller ej) med 5 portioner Expedition Meal tacogryta. Tycker det börjar dröja lite nu, kanske kan bli tal om att ringa och skälla lite? Och nej, tacogryta är inte det bästa jag vet. Eller rättare sagt det har jag ingen aning om. Men det var ju billigt?
Såååååå; än så länge har vi alltså följande på menyn:
- Lammgryta
- Nötgryta (vilken för övrigt är laktosfri vilket kan vara praktiskt eftersom biologisk krigsföring är olagligt)
- Kyckling i örtsås
- Havskatt
- Orientalisk kyckling med couscous (2 st. En av sorterna jag beställde var slut och han ringde och stressade mig...)
- Krämig pasta med kyckling
- Kyckling ris och curry
- Spaghetti Carbonara (2 st. Svinbilligt på Willys!)
- Spaghetti Bolognese (3 st. Det här med att räkna har aldrig varit min starka sida)
Idag packades väskan full med det mesta som ska med norrut för en liten provtur. Första riktiga testet av min älskade väska. Kan bara konstatera att den är fantastisk. Blev inte mer än någon timme ute nu, och vissa saker kommer tillkomma packningen, men det är sjukt mycket plats kvar.
För er som funderar på en bra väska för vandring; Köp en Fjällräven Kajka. Den är inte bara skitsnygg, den är hur grym som helst också. Känns knappt att man har den på ryggen.
På köpet fick jag även testa regnskyddet då vi överraskades av en skur, men som dom säger, inget ont som inte har något gptt med sig!
Var och handlade lite av det sista idag; Regnbyxor, myggmedel, skavsårsplåster, och kanske det viktigaste av allt i hela min packning: Champagne! Tänk er känslan efter 10 dagar och 19 mils vandring korka upp vid Sveriges nordligaste punkt. Det kommer bli magiskt!
2013-06-13: Biljetten (Publicerat kl. 19:52:00)
...och där råkade biljetterna komma också! Åker från Halmstad 12:00, vilket innebär nära på ett dygn tillsammans med statens järnvägar!
Äntligen, efter två månaders försening har jag fått hem min älskade väska- en Kajka 100 liters. Visst hade jag kunnat få den tidigare, men det begriper väl varje människa att man måste ha den i rätt färg? Man vill väll inte behöva skämmas uppe på fjället??
Och dessutom kära vänner- har jag bokat tågbiljett! Och här är det ännu mer Äntligen! För nu finns det inte längre någon återvändo.
Dock har jag ändrat avresedag, och kommer istället att åka från Centralstationen i Halmstad lördag den 6 juli klockan 12:00. Jag räknade på det (ännu en gång) och för att ha alla marginaler på min sida och inte riskera att fastna i Karesuando på hemvägen fick det bli såhär. Det är nämligen så att på lördagar går inga bussar till Kiruna därifrån, och söndagsbussen går sen eftermiddag, så då är risken stor att jag får ytterligare en natt i Kiruna innan resan därifrån och söderut kan fortsätta.
Så här blev rutten:
12:00 Halmstad C - 13:15 Göteborg C
13:35 Göteborg C - 16:50 Stockholm C
17:58 Stockholm C - 11:40 Abisko Turiststation
Jag råkade visst boka egen sovkupé i 1:a klass med egen toalett och dusch på tåget i all hast, det skiljde typ 150 kr i pris. Dessutom lurade försäljaren på mig middag mellan Göteborg och Stockholm. En ceasarsallad så klart. Vad annars?
Hemresan kommer som sagt var att bli lite spännande. Tar jag mig bara till Kiruna ska väl det mesta lösa sig. Så här ser det ut just nu:
För att vara på det klara med allt tränade jag lite på min finska i ett mail till bussbolaget:
"Aion mennä teille Kilipisjärvi ja Karesuvanto heinäkuussa. Minulla on kaksi kysymystä:
1. Täytyykö varata lippuja etukäteen tai voin ostaa sen kun lähden bussilla?
2. Onko mahdollista maksaa bussissa VISA-kortti?"
Framme i Karesuvanto ska man ta en promenad över en bro, till svenska Karesuando. Givetvis är inte bussarna synkade, så därifrån kommer jag att åka dagen efter, närmare bestämt klockan 06:40 till Kiruna.
Nåväl, det kan väl vara trevligt det också, då hinner jag ju uppleva Karesuando. Hur många av er har varit där tänker jag??
Framme i Kiruna runt 10-snåret om allt vill sig väl, sen får vi väl se helt enkelt om det blir flyg/tåg/båt/moped hem.
Kära vänner. Jag kommer bli styckmördad och dumpat i bagaget på en Volvo 240. Det är nämligen så att uppe på fjället kryllar det av mördare som omotiverat har ihjäl folk. Det är sånt man gör i Norrland för det finns inte så mycket annat att hitta på.
Dessutom kommer jag minst fem gånger varje dag snubbla och slå i huvudet på vassa stenar med hjärnskakning som påföljd. Antagligen kommer jag även bli liggandes och fryser jag inte ihjäl så kommer jag att svälta ihjäl för jag kommer inte att kunna ta mig någonstans.
Vidare kommer jag även dö när jag blir tvungen att vada. Här kommer jag garranterat att ramla och slå i skallen med drunkning som påföljd.
Om jag mot all förmodan överlever ovanstående kommer myggen att smitta mig med någon kosmisk djungelsjukdom som jag kommer avlida av.
Så. Kära vänner; Jag vill tacka er alla för att jag har fått lära känna er, det var mestadels trevligt!
Eller. Så. Slutar. Vi. Bara. Att. Oroa. Oss. Det finns inga (åtminstonde inte så många) mördare på fjällen. Faktum är att det inte finns så mycket människor överhuvudtaget. Samerna skall enligt uppgift vara hyffsat fredliga och det är ganska ovanligt att dom är kannibaler. Vidare lovar jag även att gå försiktigt, och vet ni vad? Det kan faktiskt vara så att jag möter vänliga människor om något mot förmodan skulle hända. Myggen finns det också, tro det eller ej, skydd mot. Dom kommer inte döda mig, jag lovar.
Så, nu fokuserar vi på förberedelserna och upplevelsen!
Att resa hem från Treriksröset visar sig vara lättare sagt än gjort.
För det första är det ca 11 km vandring till Kilipisjärvi som är närmsta by varifrån bussen går. Det går antagligen enkelt då jag nyss har druckit upp champagnen som kommer vara en av de viktigaste detaljerna i packningen.
Bussen från Kilipisjärvi kommer att ta mig till Karesuvanto, en finsk gränsby. Enligt uppgift promenerar man här över en bro till den svenska byn Karesuando för bussbyte.
Nu ska man inte tro att bussarna här på något sätt skulle vara synkade. Nej, här blir det övernattning. Sedan väntar en tre-timmars tur till Kiruna tidigt på morgonen.
Hur jag sedan tar mig tillbaka till västkusten står ännu så länge skrivit i stjärnorna. Antagligen blir det flyg hem, misstänker att jag kan vara ganska trött vid det här laget...
Nu har jag äntligen fått tummarna loss och bestämt mig för startdatum. Om inget oförutsett inträffar kommer jag påbörja vandringen från Abisko den 8 juni. Detta innebär att jag åker från Halmstad station och hoppar på nattåget i Stockholm runt lunchtid på söndagen.
Känns som ett stort steg på väg nu när jag äntligen kommit så här långt med planeringen. Helt plötsligt börjar allt bli konkret och på riktigt.
Nu återstår bara att få väskan som jag har beställt (och några småsaker...) samt att plåga mina vänner med diverse träningsläger djupt inne i skogarna runt stan.
Sen jäklar kör vi!!
3 st kartor och två datorer- och vipps så är klockan läggdax. Jösses vad fort tiden springer iväg.
Ikväll har jag gått igenom turen del för del, och det känns som om upplägget blir ganska bra. Som planen ser ut kommer det ta 10 dagar att tills jag är i Kilpisjärvi i Finland (9 dagar till Treriksröset). Vissa sträckor är lite längre än andra, och vissa kortare så det är mycket möjligt att jag jämnar ut beroende på dagsform och väder.
Ut.no är en fantastisk hemsida där man kan läsa mycket nyttigt om alla fjällstugor som jag hade tänkt passera. Jag har som sagt var planerat tälta under hela tiden, men om vädret skulle bli "överjävligt" är det ju alltid bra med en backup-plan. Dessutom kanske man kan träffa lite människor också...
Varför jag har två datorer igång? För att jag kan naturligtvis!
Nu börjar mina kära vänner få känn på det här med friluftsliv på allvar, och denna gången hade vi till och med ett nytillskott med oss; Peters syster Helena.
Hursomhelst så begav vi oss ut i djupaste Mästocka-skogarna utanför Halmstad och hittade en fantastisk plats där vi slog läger.
För ovanlighetens skull (och troligtvis på grund av oerhört dåligt inflytande från mina kamrater) bestod packningen av både diverse rusdrycker och en stol för lyxens skull. Herre Gud, låt inte detta bli en vana.
Jens som jobbar som sotare, hade fått en flaska billigt mousserande vin när han var hemma hos en polsk kvinna som han hade med sig. När kvinnan i gruppen somnat kom denna flaska fram, och utan glas fick vi nästan flashbacks från tiden när man var 15 år. 3 killar står i en klunga- och flaskan vandrar från man till man. Trevligt!
Allt hade varit helt perfekt om det inte vore för att mannen i det andra tältet (vill absolut inte peka ut någon) snarkade hela jävla natten värre än ett sågverk. Hans syster var ute och tog långpromenad så fort det blev ljust, så tydligen var jag inte ensam om att ligga vaken...
För de flesta som jag har berättat om mina planer på att fjällvandra två veckor ensam, verkar det helt otänkbart och galet att ge sig ut på fjällen ensam. När jag berättade för farmor om mina planer var hon först jätteimponerad- när jag berättade att det troligtvis kommer att utföras ensam blev stackaren nästan gråtfärdig och jag blev absolut förbjuden.
Som jag har skrivit om tidigare har jag en oerhört stark längtan tillbaka till fjällen. Till tystnaden. Till de vantastiska vyerna. Till möjligheten att kunna dricka vatten direkt ut jokkarna. Till platser där elektricitet och mobiltäckning inte existerar. Till platser där man är helt ensam och ett med naturen. Jag har alltid älskat vara ute i naturen, och efter förra årets tur mellan Nikkaluokta och Abisko är jag helt såld.
Min forne vandringskompis Jens fick sitt första barn strax efter jul och för honom vore det otänkbart att vara två veckor hemifrån, vilket jag i och för sig kan förstå. I början slände jag ut många trådar hos folk som kunde tänkas vara intresserade av ett liknande äventyr.
Vissa har varit rejält sugna, men har inte ekonomin eller kan inte vara borta så länge (länge? 2 veckor?) av andra orsaker. Några backar när dom inser att boendet kommer att vara i tält och möjligheten till dusch med rinnande vatten är obefintlig.
Vad göra då?
Först känndes det konstigt. Jag är som sagt grymt sugen och vill verkligen, eller snarare MÅSTE tillbaka. Men åka själv? Skall man känna sig mobbad och utstött? Svaret är naturligtvis nej.
Jag är helt införstådd med att det kommer kännas konstigt att ge sig ut i "vildmarken" ensam. Jag har ingen aning om hur man kommer att reagera. Kommer jag möta några människor överhuvudtaget? Troligtvis ja, men kanske inte varje dag? I värsta fall får jag väl prata med mig själv och fåglarna.
Ju mer jag tänker på det, dessto mer börjar det sjunka in och ju mer säker blir jag på min sak. Nu ser jag det som två veckors terapi och meditation. Jag. Naturen. Kanske jag lyxar till det och tar med en bok att plöja igenom.
Att göra planeringen själv är också ganska roligt. Självklart vore det fantastiskt roligt om rätt person vill följa med, men i tankevärlden just nu ser jag fram emot ensamvandring. Och så får det nog bli.
Det här kommer att bli fantastiskt!