Fjällvandring 2013
2013-06-22: Familjeråd (Publicerat kl. 23:20:55)
- Nödsändare skall hyras. Inte för säkerhetensskull utan för att far ska kunna följa vart jag är.
Sändaren som jag kommer hyra är en SPOT Satellite GPS Messenger.
2013-06-22: Tankar med 2 veckor kvar (Publicerat kl. 11:13:41)
Idag är det bara två veckor kvar tills jag hoppar på tåget norrut. Kännslan är lite konstig- å ena sidan känner jag mig grymt bra förberedd- å andra sidan inser jag att jag kanske inte alls har den kollen jag tror mig ha.
Nåja, packningen börjar ta sin form och är i princip klar, återstår en del mat bara.
Det finns dock en sak jag inte har bestämt mig för ännu- och det börjar ju bli hög tid att göra det kan tyckas- nämligen det där angående nödsändare eller ej. Det finns som man kan hyra, men det är ganska dyrt. Ska det verkligen vara nödvändigt? Kommer det inte gå folk där ändå? Är man medveten om riskerna tar man det väl lite extra försiktigt?
Hursomhelst, nerverna börjar infinna sig. Många tankar som snurrar. Hur kommer man reagera när man efter 5 dygn sitter helt ensam i ett tält mitt ute i ingenstans, det har ösregnat oavbrutet sedan starten, man har inte pratat med en endaste människa och det var längesedan det fanns någon mobiltäckning? Detta mina vänner, det är detta som är utmaningen. Och det är detta som jag till viss del ser fram emot. Tror jag.
Troligtvis kommer jag komma tillbaka som en äkta vilde!
2013-06-17: Äta bör man annars dör man... (Publicerat kl. 18:31:00)
Idag kom det ett litet paket på posten, med riktig gourmet-mat, här ska det gluffsas! Mest kötträtter, men eftersom mamma har sagt att det är nyttigt med fisk skojade jag till det och beställde en påse med havskatt. Ingen aning om hur det smakar, men det låter lyxigt...Kanske som Jens lax förra året? Utvärdering lär komma.
Jag väntar fortfarande på ett paket (faktiskt från CDON, tro del eller ej) med 5 portioner Expedition Meal tacogryta. Tycker det börjar dröja lite nu, kanske kan bli tal om att ringa och skälla lite? Och nej, tacogryta är inte det bästa jag vet. Eller rättare sagt det har jag ingen aning om. Men det var ju billigt?
Såååååå; än så länge har vi alltså följande på menyn:
- Lammgryta
- Nötgryta (vilken för övrigt är laktosfri vilket kan vara praktiskt eftersom biologisk krigsföring är olagligt)
- Kyckling i örtsås
- Havskatt
- Orientalisk kyckling med couscous (2 st. En av sorterna jag beställde var slut och han ringde och stressade mig...)
- Krämig pasta med kyckling
- Kyckling ris och curry
- Spaghetti Carbonara (2 st. Svinbilligt på Willys!)
- Spaghetti Bolognese (3 st. Det här med att räkna har aldrig varit min starka sida)
2013-06-16: Test-promenad i skogen (Publicerat kl. 15:47:00)
Idag packades väskan full med det mesta som ska med norrut för en liten provtur. Första riktiga testet av min älskade väska. Kan bara konstatera att den är fantastisk. Blev inte mer än någon timme ute nu, och vissa saker kommer tillkomma packningen, men det är sjukt mycket plats kvar.
För er som funderar på en bra väska för vandring; Köp en Fjällräven Kajka. Den är inte bara skitsnygg, den är hur grym som helst också. Känns knappt att man har den på ryggen.
På köpet fick jag även testa regnskyddet då vi överraskades av en skur, men som dom säger, inget ont som inte har något gptt med sig!
2013-06-15: Förberedelser pågår (Publicerat kl. 14:53:00)
Var och handlade lite av det sista idag; Regnbyxor, myggmedel, skavsårsplåster, och kanske det viktigaste av allt i hela min packning: Champagne! Tänk er känslan efter 10 dagar och 19 mils vandring korka upp vid Sveriges nordligaste punkt. Det kommer bli magiskt!
2013-06-13: Biljetten (Publicerat kl. 19:52:00)
2013-06-09: Resa Kilpisjärvi - Kiruna (Publicerat kl. 13:26:00)
Hemresan kommer som sagt var att bli lite spännande. Tar jag mig bara till Kiruna ska väl det mesta lösa sig. Så här ser det ut just nu:
Buss Kilpisjärvi - Karesuvanto går dagligen klockan 10:55 (möjligen 11:10, min finska är tyvärr inte så bra...). Framme i Karesuvanto klockan 12:40.
För att vara på det klara med allt tränade jag lite på min finska i ett mail till bussbolaget:
"Aion mennä teille Kilipisjärvi ja Karesuvanto heinäkuussa. Minulla on kaksi kysymystä:
1. Täytyykö varata lippuja etukäteen tai voin ostaa sen kun lähden bussilla?
2. Onko mahdollista maksaa bussissa VISA-kortti?"
Framme i Karesuvanto ska man ta en promenad över en bro, till svenska Karesuando. Givetvis är inte bussarna synkade, så därifrån kommer jag att åka dagen efter, närmare bestämt klockan 06:40 till Kiruna.
Nåväl, det kan väl vara trevligt det också, då hinner jag ju uppleva Karesuando. Hur många av er har varit där tänker jag??
Framme i Kiruna runt 10-snåret om allt vill sig väl, sen får vi väl se helt enkelt om det blir flyg/tåg/båt/moped hem.
2013-06-02: Vadar-skor: Check! (Publicerat kl. 21:13:00)
Nu kan jag bocka av ytterligare en detalj på packlistan: Vadar-skorna. Jag har funderat massor och läst massor om detta fenomen. Jag har haft oändligt med idéer på hur jag ska bära mig åt.
Tills jag kommer hem till mig far och plötsligt faller alla bitarna på plats. Som en mindre uppenbarelse. Som en frällsning skulle man kunna säga. Någon i familjen har köpt nya tofflor. Som inte väger någonting.
Jag kidnappar farmor (vi var just där på middag), trycker gasen i botten och kör till City Gross. Resultatet ser ni nedanför. Priset? 40 (Ivar fyyyyrtio, fyra-nolla) svenska riksdaler.
Men det viktigaste av allt var att dom fick godkänt som vadar-skor av farmor. Kanske inte nämnde alla detaljer när vi förhandlade, men som sagt, det man inte vet har man väl inte ont av?
Är dom inte vackra så säg?
2013-06-02: Styckmördad på fjället (Publicerat kl. 13:04:03)
Kära vänner. Jag kommer bli styckmördad och dumpat i bagaget på en Volvo 240. Det är nämligen så att uppe på fjället kryllar det av mördare som omotiverat har ihjäl folk. Det är sånt man gör i Norrland för det finns inte så mycket annat att hitta på.
Dessutom kommer jag minst fem gånger varje dag snubbla och slå i huvudet på vassa stenar med hjärnskakning som påföljd. Antagligen kommer jag även bli liggandes och fryser jag inte ihjäl så kommer jag att svälta ihjäl för jag kommer inte att kunna ta mig någonstans.
Vidare kommer jag även dö när jag blir tvungen att vada. Här kommer jag garranterat att ramla och slå i skallen med drunkning som påföljd.
Om jag mot all förmodan överlever ovanstående kommer myggen att smitta mig med någon kosmisk djungelsjukdom som jag kommer avlida av.
Så. Kära vänner; Jag vill tacka er alla för att jag har fått lära känna er, det var mestadels trevligt!
Eller. Så. Slutar. Vi. Bara. Att. Oroa. Oss. Det finns inga (åtminstonde inte så många) mördare på fjällen. Faktum är att det inte finns så mycket människor överhuvudtaget. Samerna skall enligt uppgift vara hyffsat fredliga och det är ganska ovanligt att dom är kannibaler. Vidare lovar jag även att gå försiktigt, och vet ni vad? Det kan faktiskt vara så att jag möter vänliga människor om något mot förmodan skulle hända. Myggen finns det också, tro det eller ej, skydd mot. Dom kommer inte döda mig, jag lovar.
Så, nu fokuserar vi på förberedelserna och upplevelsen!
2013-05-21: Från Kilpisjärvi till Kiruna (Publicerat kl. 21:44:00)
Att resa hem från Treriksröset visar sig vara lättare sagt än gjort.För det första är det ca 11 km vandring till Kilipisjärvi som är närmsta by varifrån bussen går. Det går antagligen enkelt då jag nyss har druckit upp champagnen som kommer vara en av de viktigaste detaljerna i packningen.
Bussen från Kilipisjärvi kommer att ta mig till Karesuvanto, en finsk gränsby. Enligt uppgift promenerar man här över en bro till den svenska byn Karesuando för bussbyte.
Bussen från Kilipisjärvi kommer att ta mig till Karesuvanto, en finsk gränsby. Enligt uppgift promenerar man här över en bro till den svenska byn Karesuando för bussbyte.
Nu ska man inte tro att bussarna här på något sätt skulle vara synkade. Nej, här blir det övernattning. Sedan väntar en tre-timmars tur till Kiruna tidigt på morgonen.
Hur jag sedan tar mig tillbaka till västkusten står ännu så länge skrivit i stjärnorna. Antagligen blir det flyg hem, misstänker att jag kan vara ganska trött vid det här laget...
2013-05-19: Måndag 8 juni börjar äventyret (Publicerat kl. 11:23:00)
Nu har jag äntligen fått tummarna loss och bestämt mig för startdatum. Om inget oförutsett inträffar kommer jag påbörja vandringen från Abisko den 8 juni. Detta innebär att jag åker från Halmstad station och hoppar på nattåget i Stockholm runt lunchtid på söndagen.
Känns som ett stort steg på väg nu när jag äntligen kommit så här långt med planeringen. Helt plötsligt börjar allt bli konkret och på riktigt.
Nu återstår bara att få väskan som jag har beställt (och några småsaker...) samt att plåga mina vänner med diverse träningsläger djupt inne i skogarna runt stan.
Sen jäklar kör vi!!
2013-05-14: 3 st kartor och två datorer (Publicerat kl. 21:35:13)
3 st kartor och två datorer- och vipps så är klockan läggdax. Jösses vad fort tiden springer iväg.
Ikväll har jag gått igenom turen del för del, och det känns som om upplägget blir ganska bra. Som planen ser ut kommer det ta 10 dagar att tills jag är i Kilpisjärvi i Finland (9 dagar till Treriksröset). Vissa sträckor är lite längre än andra, och vissa kortare så det är mycket möjligt att jag jämnar ut beroende på dagsform och väder.
Visa Abisko - Treriksröset på en större karta
Ut.no är en fantastisk hemsida där man kan läsa mycket nyttigt om alla fjällstugor som jag hade tänkt passera. Jag har som sagt var planerat tälta under hela tiden, men om vädret skulle bli "överjävligt" är det ju alltid bra med en backup-plan. Dessutom kanske man kan träffa lite människor också...
Varför jag har två datorer igång? För att jag kan naturligtvis!
2013-05-09: Om att vandra ensam (Publicerat kl. 22:55:00)
För de flesta som jag har berättat om mina planer på att fjällvandra två veckor ensam, verkar det helt otänkbart och galet att ge sig ut på fjällen ensam. När jag berättade för farmor om mina planer var hon först jätteimponerad- när jag berättade att det troligtvis kommer att utföras ensam blev stackaren nästan gråtfärdig och jag blev absolut förbjuden.
Som jag har skrivit om tidigare har jag en oerhört stark längtan tillbaka till fjällen. Till tystnaden. Till de vantastiska vyerna. Till möjligheten att kunna dricka vatten direkt ut jokkarna. Till platser där elektricitet och mobiltäckning inte existerar. Till platser där man är helt ensam och ett med naturen. Jag har alltid älskat vara ute i naturen, och efter förra årets tur mellan Nikkaluokta och Abisko är jag helt såld.
Min forne vandringskompis Jens fick sitt första barn strax efter jul och för honom vore det otänkbart att vara två veckor hemifrån, vilket jag i och för sig kan förstå. I början slände jag ut många trådar hos folk som kunde tänkas vara intresserade av ett liknande äventyr.
Vissa har varit rejält sugna, men har inte ekonomin eller kan inte vara borta så länge (länge? 2 veckor?) av andra orsaker. Några backar när dom inser att boendet kommer att vara i tält och möjligheten till dusch med rinnande vatten är obefintlig.
Vad göra då?
Först känndes det konstigt. Jag är som sagt grymt sugen och vill verkligen, eller snarare MÅSTE tillbaka. Men åka själv? Skall man känna sig mobbad och utstött? Svaret är naturligtvis nej.
Jag är helt införstådd med att det kommer kännas konstigt att ge sig ut i "vildmarken" ensam. Jag har ingen aning om hur man kommer att reagera. Kommer jag möta några människor överhuvudtaget? Troligtvis ja, men kanske inte varje dag? I värsta fall får jag väl prata med mig själv och fåglarna.
Ju mer jag tänker på det, dessto mer börjar det sjunka in och ju mer säker blir jag på min sak. Nu ser jag det som två veckors terapi och meditation. Jag. Naturen. Kanske jag lyxar till det och tar med en bok att plöja igenom.
Att göra planeringen själv är också ganska roligt. Självklart vore det fantastiskt roligt om rätt person vill följa med, men i tankevärlden just nu ser jag fram emot ensamvandring. Och så får det nog bli.
Det här kommer att bli fantastiskt!
2013-05-07: Marmot Sawtooth Long (Publicerat kl. 20:07:00)
Ofta när jag berättar för folk att jag ska ge mig ut i skogen, och i synnerhet under vinterhalvåret, skrattar folk och begriper inte alls hur jag frivilligt kan utsätta mig för detta. Jag ska försöka förklara.
Sist vi var ute på äventyr kom Peter överlycklig och stolt över sin nyinköpta utrustning. Jag förstod direkt att han skulle frysa och lida den natten, och oj vad rätt jag fick. En sak har jag nämligen lärt mig, den hårda vägen; När det gäller sovutrustning finns det inga genvägar. Man får det man betalar för.
Min sovsäck är en Marmot Sawtooth Long. Det är en dunsäck som väger 1474 gram. Kanske lite i överkant och är man gramjägare väljer man säkerligen en lättare. Komforttemperaturen för män är enligt tillverkaren -9,8°C.
Jag valde denna av flera anledningar:
Sist vi var ute på äventyr kom Peter överlycklig och stolt över sin nyinköpta utrustning. Jag förstod direkt att han skulle frysa och lida den natten, och oj vad rätt jag fick. En sak har jag nämligen lärt mig, den hårda vägen; När det gäller sovutrustning finns det inga genvägar. Man får det man betalar för.
Min sovsäck är en Marmot Sawtooth Long. Det är en dunsäck som väger 1474 gram. Kanske lite i överkant och är man gramjägare väljer man säkerligen en lättare. Komforttemperaturen för män är enligt tillverkaren -9,8°C.
Jag valde denna av flera anledningar:
- Dun värmer bättre och väger mindre.
- Säcken är 198 cm lång, passar mig som är nästan 190 cm lång.
- Komforttemperaturen på -9,8°C gör att när den blir för varm så knäpper jag upp den eller använder den som täcke.
- Enkel att packa, och med hjälp av kompressionspåsen tar den väldigt liten plats i väskan.
2013-04-27: En trogen vandringskompis (Publicerat kl. 21:43:00)
Det ser ut som det blir svårt att övertala någon att följa med på mina galenskaper. Är man inte livrädd för myggen, skyller man på dålig rygg eller nyfödda barn. Obegripligt.
I helgen är jag pudel-vakt (ja, det ÄR en pudel) och utan att klaga det minsta följde hon med på en långtur i skogen.
Kanske Nomi vill följa med till Treriksröset?
2013-04-02: Tatra Wide GTX (Publicerat kl. 21:46:00)
Kanske den viktigaste detaljen på vandringen borde vara kängorna. Skoskav eller blöta fötter på fjället sänker stridsmoralen något oerhört.
Jag har haft mina Tatra Wide GTX i snart ett år, och är helt kär i dom. Stor fördel var att man inte alls behövde "gå in dom". Dom satt perfekt från början.
För oss som har ankfötter (breda) är wide-modellen ett perfekt val.
Vikt: 750g
2013-04-01: Nyckel till fjällstugor (Publicerat kl. 12:40:13)
Jag planerar att tälta under hela min tur, men OM vädret skulle vara alldeles förtvivlat dåligt och under flera dagar tänker jag mig att det skulle vara skön med riktigt tak över huvudet, förhoppningsvis med möjlighet att torka den utrsutning som behöver detta.
För att få tillgång till de norska stugor (drivs av Den Norske Turistforeningen) som jag kommer att passera, måste man beställa en nyckel från som tydligen ska passa i samtliga stugor.
2013-03-23: Kartor (Publicerat kl. 09:44:00)
Min tur kommer ju som sagt var att gå till största delen på den norska sidan, och att hitta rätt kartor dit var inte det enklaste.
Följande kartor behövs (och kan beställas från http://www.kartbutiken.se):
Följande kartor behövs (och kan beställas från http://www.kartbutiken.se):
- BD6 Abisko - Kebnekaise - Narvik
- Bardu turkat (norska sidan)
- BD1 Treriksröset Rostojávri
Efter en första titt (hela kvällen spenderades hängandes över kartorna, som värsta krigsplaneringen) så verkar det som att BD6 inte behövs mer än första dagen, men det kan ju vara lite småtråkigt att springa vilse...
2013-02-17: Träningsläger (Publicerat kl. 18:00:00)
Givetvis är det viktigt med hård träning inför ett vandringsäventyr. Och självklart blir det Jens som får agera offer.
Mot Skavbökes djupaste skogar bar det, och efter att Jens kört vansinnigt mycket fel (det är ju inte så lätt att skilja på alla konstiga bya-namn) och jag klämt samtliga vitala delar i baksätet (??) på hans Renault Twingo var vi framme i ödemarken.
Vid det här laget var det beckmörkt och dessutom molnigt så pannlamporna åkte på och jakten på lämplig tältplats inleddes. Normala människor hade antagligen tänkt om både en och två gånger, men icke vi!
Nästa bekymmer var att göra upp eld så vi kunde äta. Bekymmer förresten? Absolut inte för två rutinerade skogs-mullar som oss.
Allt flöt på perfekt, och jag har nog sällan njutit så mycket. Detta kallas för rekreation!! Frågar man Jens frös han som en tok hela natten. Och det finns en nackdel med det. När Jens fryser blir han tydligen kissnödig. Och när Jens blir kissnödig och måste ta dig ur tältet (som om han skulle frysa mindre då??) vaknar hans stackars kamrat. Varje gång.
2013-02-17: Dags för sommarens äventyr! (Publicerat kl. 12:08:22)
Ända sedan jag kom hem från fjällvandringen förra sommaren, har jag känt ett sug som bara växer sig starkare: Jag vill och skall tillbaka! Tankarna på vart och hur jag vill gå är splittrade, men som planen ser ut just nu (i ett väldigt tidigt planeringsstadie) kommer turen att gå från Abisko till Treriksröset. ca 190 km. Exakt datum har jag inte heller bestämt, men jag planerar att gå i mitten-slutet på juli och räknar med att det tar ca 14 dagar inklusive resa.
Visa Abisko - Treriksröset på en större karta
Då min forne reskamrat Jens har tagit sig friheten att bli Pappa, ser det ut som det blir ensamvandring (om ingen jättesugen anmäler sig förståss!).
Hursomhelst, nu börjar planering och förberedelser på allvar. Det här blir bra det!
