2013-05-21: Från Kilpisjärvi till Kiruna (Publicerat kl. 21:44:00)
Att resa hem från Treriksröset visar sig vara lättare sagt än gjort.För det första är det ca 11 km vandring till Kilipisjärvi som är närmsta by varifrån bussen går. Det går antagligen enkelt då jag nyss har druckit upp champagnen som kommer vara en av de viktigaste detaljerna i packningen.
Bussen från Kilipisjärvi kommer att ta mig till Karesuvanto, en finsk gränsby. Enligt uppgift promenerar man här över en bro till den svenska byn Karesuando för bussbyte.
Bussen från Kilipisjärvi kommer att ta mig till Karesuvanto, en finsk gränsby. Enligt uppgift promenerar man här över en bro till den svenska byn Karesuando för bussbyte.
Nu ska man inte tro att bussarna här på något sätt skulle vara synkade. Nej, här blir det övernattning. Sedan väntar en tre-timmars tur till Kiruna tidigt på morgonen.
Hur jag sedan tar mig tillbaka till västkusten står ännu så länge skrivit i stjärnorna. Antagligen blir det flyg hem, misstänker att jag kan vara ganska trött vid det här laget...
2013-05-19: Måndag 8 juni börjar äventyret (Publicerat kl. 11:23:00)
Nu har jag äntligen fått tummarna loss och bestämt mig för startdatum. Om inget oförutsett inträffar kommer jag påbörja vandringen från Abisko den 8 juni. Detta innebär att jag åker från Halmstad station och hoppar på nattåget i Stockholm runt lunchtid på söndagen.
Känns som ett stort steg på väg nu när jag äntligen kommit så här långt med planeringen. Helt plötsligt börjar allt bli konkret och på riktigt.
Nu återstår bara att få väskan som jag har beställt (och några småsaker...) samt att plåga mina vänner med diverse träningsläger djupt inne i skogarna runt stan.
Sen jäklar kör vi!!
2013-05-14: 3 st kartor och två datorer (Publicerat kl. 21:35:13)
3 st kartor och två datorer- och vipps så är klockan läggdax. Jösses vad fort tiden springer iväg.
Ikväll har jag gått igenom turen del för del, och det känns som om upplägget blir ganska bra. Som planen ser ut kommer det ta 10 dagar att tills jag är i Kilpisjärvi i Finland (9 dagar till Treriksröset). Vissa sträckor är lite längre än andra, och vissa kortare så det är mycket möjligt att jag jämnar ut beroende på dagsform och väder.
Visa Abisko - Treriksröset på en större karta
Ut.no är en fantastisk hemsida där man kan läsa mycket nyttigt om alla fjällstugor som jag hade tänkt passera. Jag har som sagt var planerat tälta under hela tiden, men om vädret skulle bli "överjävligt" är det ju alltid bra med en backup-plan. Dessutom kanske man kan träffa lite människor också...
Varför jag har två datorer igång? För att jag kan naturligtvis!
2013-05-12: Persedelvård (Publicerat kl. 09:50:00)
Under tiden som jag tjänade hans majestät konungen i min roll som AP-jägare (LV6 Halmstad), blev jag tvingad att lära mig vikten av att vårda utrustningen. Detta är egentligen ganska självklart, men något som många glömmer. Att stå och tvätta tältpinnar efter att man varit ute kanske kan tyckas aningen överdrivet, men jag är säker på att delarna får mångfaldigt längre uthållighet!
- Skorna ska puttsas (behöver kanske inte göras varje gång...)
- Tältet skall hängas upp och torkas av, särskilt om det blivit blött
- Tältpinnar och tältstänger skall rengöras och torkas av.
- Sovsäcken behöver vädras, och skall ALLTID förvaras upphängd när den inte används. Dun mår inte alls bra av att knöcklas ner i en packpåse.
- Liggunderlaget skall förvaras uppblåst. Dels för att ev. väta skall torka, dels för att tillverkaren påstår att det är lättare att blåsa upp nästa gång det skall användas.
2013-05-11: Fjortisdricka och storsnarkare (Publicerat kl. 10:05:00)
Nu börjar mina kära vänner få känn på det här med friluftsliv på allvar, och denna gången hade vi till och med ett nytillskott med oss; Peters syster Helena.
Hursomhelst så begav vi oss ut i djupaste Mästocka-skogarna utanför Halmstad och hittade en fantastisk plats där vi slog läger.
För ovanlighetens skull (och troligtvis på grund av oerhört dåligt inflytande från mina kamrater) bestod packningen av både diverse rusdrycker och en stol för lyxens skull. Herre Gud, låt inte detta bli en vana.
Jens som jobbar som sotare, hade fått en flaska billigt mousserande vin när han var hemma hos en polsk kvinna som han hade med sig. När kvinnan i gruppen somnat kom denna flaska fram, och utan glas fick vi nästan flashbacks från tiden när man var 15 år. 3 killar står i en klunga- och flaskan vandrar från man till man. Trevligt!
Allt hade varit helt perfekt om det inte vore för att mannen i det andra tältet (vill absolut inte peka ut någon) snarkade hela jävla natten värre än ett sågverk. Hans syster var ute och tog långpromenad så fort det blev ljust, så tydligen var jag inte ensam om att ligga vaken...
Hursomhelst så begav vi oss ut i djupaste Mästocka-skogarna utanför Halmstad och hittade en fantastisk plats där vi slog läger.
För ovanlighetens skull (och troligtvis på grund av oerhört dåligt inflytande från mina kamrater) bestod packningen av både diverse rusdrycker och en stol för lyxens skull. Herre Gud, låt inte detta bli en vana.
Jens som jobbar som sotare, hade fått en flaska billigt mousserande vin när han var hemma hos en polsk kvinna som han hade med sig. När kvinnan i gruppen somnat kom denna flaska fram, och utan glas fick vi nästan flashbacks från tiden när man var 15 år. 3 killar står i en klunga- och flaskan vandrar från man till man. Trevligt!
Allt hade varit helt perfekt om det inte vore för att mannen i det andra tältet (vill absolut inte peka ut någon) snarkade hela jävla natten värre än ett sågverk. Hans syster var ute och tog långpromenad så fort det blev ljust, så tydligen var jag inte ensam om att ligga vaken...
2013-05-09: Om att vandra ensam (Publicerat kl. 22:55:00)
För de flesta som jag har berättat om mina planer på att fjällvandra två veckor ensam, verkar det helt otänkbart och galet att ge sig ut på fjällen ensam. När jag berättade för farmor om mina planer var hon först jätteimponerad- när jag berättade att det troligtvis kommer att utföras ensam blev stackaren nästan gråtfärdig och jag blev absolut förbjuden.
Som jag har skrivit om tidigare har jag en oerhört stark längtan tillbaka till fjällen. Till tystnaden. Till de vantastiska vyerna. Till möjligheten att kunna dricka vatten direkt ut jokkarna. Till platser där elektricitet och mobiltäckning inte existerar. Till platser där man är helt ensam och ett med naturen. Jag har alltid älskat vara ute i naturen, och efter förra årets tur mellan Nikkaluokta och Abisko är jag helt såld.
Min forne vandringskompis Jens fick sitt första barn strax efter jul och för honom vore det otänkbart att vara två veckor hemifrån, vilket jag i och för sig kan förstå. I början slände jag ut många trådar hos folk som kunde tänkas vara intresserade av ett liknande äventyr.
Vissa har varit rejält sugna, men har inte ekonomin eller kan inte vara borta så länge (länge? 2 veckor?) av andra orsaker. Några backar när dom inser att boendet kommer att vara i tält och möjligheten till dusch med rinnande vatten är obefintlig.
Vad göra då?
Först känndes det konstigt. Jag är som sagt grymt sugen och vill verkligen, eller snarare MÅSTE tillbaka. Men åka själv? Skall man känna sig mobbad och utstött? Svaret är naturligtvis nej.
Jag är helt införstådd med att det kommer kännas konstigt att ge sig ut i "vildmarken" ensam. Jag har ingen aning om hur man kommer att reagera. Kommer jag möta några människor överhuvudtaget? Troligtvis ja, men kanske inte varje dag? I värsta fall får jag väl prata med mig själv och fåglarna.
Ju mer jag tänker på det, dessto mer börjar det sjunka in och ju mer säker blir jag på min sak. Nu ser jag det som två veckors terapi och meditation. Jag. Naturen. Kanske jag lyxar till det och tar med en bok att plöja igenom.
Att göra planeringen själv är också ganska roligt. Självklart vore det fantastiskt roligt om rätt person vill följa med, men i tankevärlden just nu ser jag fram emot ensamvandring. Och så får det nog bli.
Det här kommer att bli fantastiskt!
2013-05-07: Marmot Sawtooth Long (Publicerat kl. 20:07:00)
Ofta när jag berättar för folk att jag ska ge mig ut i skogen, och i synnerhet under vinterhalvåret, skrattar folk och begriper inte alls hur jag frivilligt kan utsätta mig för detta. Jag ska försöka förklara.
Sist vi var ute på äventyr kom Peter överlycklig och stolt över sin nyinköpta utrustning. Jag förstod direkt att han skulle frysa och lida den natten, och oj vad rätt jag fick. En sak har jag nämligen lärt mig, den hårda vägen; När det gäller sovutrustning finns det inga genvägar. Man får det man betalar för.
Min sovsäck är en Marmot Sawtooth Long. Det är en dunsäck som väger 1474 gram. Kanske lite i överkant och är man gramjägare väljer man säkerligen en lättare. Komforttemperaturen för män är enligt tillverkaren -9,8°C.
Jag valde denna av flera anledningar:
Sist vi var ute på äventyr kom Peter överlycklig och stolt över sin nyinköpta utrustning. Jag förstod direkt att han skulle frysa och lida den natten, och oj vad rätt jag fick. En sak har jag nämligen lärt mig, den hårda vägen; När det gäller sovutrustning finns det inga genvägar. Man får det man betalar för.
Min sovsäck är en Marmot Sawtooth Long. Det är en dunsäck som väger 1474 gram. Kanske lite i överkant och är man gramjägare väljer man säkerligen en lättare. Komforttemperaturen för män är enligt tillverkaren -9,8°C.
Jag valde denna av flera anledningar:
- Dun värmer bättre och väger mindre.
- Säcken är 198 cm lång, passar mig som är nästan 190 cm lång.
- Komforttemperaturen på -9,8°C gör att när den blir för varm så knäpper jag upp den eller använder den som täcke.
- Enkel att packa, och med hjälp av kompressionspåsen tar den väldigt liten plats i väskan.
