Nästa gång som telefonförsäljare ringer mig och slänger på luren i örat, så kommer jag personligen att söka upp honom och ställa till en jävla scen!!!

Men se där ja! Biolog Bejegård ute på saffari lyckas hitta ett stycke full fisk. Ganska stor faktiskt. Vad man inte ser på bilden är hur jag sekunderna senare tveklöst hoppar i vattnet och fångar den med mina bara händer.

Och där, mitt ute i ingenstans dyker den upp som en hägring. En konstgjord damm, med brygga och båt och allt. Här brukar tydligen syster bada, Men jag tycker nog det ser lite kallt ut...

På skogspromenad med syster och två vilddjur. Riktigt skön dag!

Går man och kollar fotboll när det blåser och ösregnar och dessutom har skor med hål i kan man inte ha någon hjärncell som sitter på rätt ställe.

Sur förlust 1-2 mot Ellos. Fääään!!

Går man och kollar fotboll när det blåser och ösregnar måste man ha någon hjärncell som inte sitter på rätt ställe.

Den i normala fall enda bandmedlemmen som brukar försöka hålla en hyffsad nivå har blivit tagen på bar gärning pallandes äpple i en trädgård. Pinsamt var ordet.

Frida 25 år! Grattis!!

Svettigaste Jävla svettet på stället. Vem fan e linslusen i bakgrunden?

Och hur var det här då?

Det var alltså the cavern beatles som sung för underhållningen denna afton. Riktigt grymma var dom! Och tur väl väl att vi var får så medelåldern fullständigt rasade. Såg inte många under 55 där. Och eftersom det var sittplats skall man sitta ner, stilla och vara tyst. Jäklar vilken stämning det blir då!!!

Konstigaste förfesten någonsin. I Ninas sybutik bland tyger och symaskiner. Detta innan vi skulle till teatern.

Kära dagbok.

Idag har jag bestigit ett jättehögt och jättehemskt berg. Halvt döende kröp jag den sista biten på mina bara knän.

Genomsvett tog jag helikoptern hem igen och upptäckte att chefen hade skickat brådskande telegram. Efter att ha telefonerat hela vägen till Tranås löste vi alla världens bekymmer.

Nu väntar kökssoffan, mor har sagt att jag inte får vara uppe längre. I morgon skall jag ta hästen hela vägen till Skåne. Tänka sig!

Tack och hej, leverpastej!

Smäcker - smäckrare - smäckrast.

Men om något redan är smäckrast... och blir ännu mer smäckert... vad säger man då?

Jo mina damer och herrar- då är det alltså smäckrastest som ska in på vågrätt fem.

Idag ringde en äldre man på dörren. När jag öppnar lite försiktigt nästan sliter han upp dörren och börjar känna på låset och pladdra på som värsta papegojan om hur lätt det är att ta sig in genom brevlådan (i dörren) och sedan bryta upp låset.

Nu ville han sälja en kåpa för endast 480 kronor! Och det bästa av allt, när jag flyttar får jag ta med mig den! Han säljer även nån slags skena som gör att de inte kan bryta upp låset heller. Kanon ju!!

Om jag köpte? Skulle inte tro det.

Trodde, helt ärligt, att dörrförsäljare var ett utdött släkte. Har så länge jag bott själv (vilket jag gjort sen jag var 16) vad jag kan minnas aldrig råkat ut för det.

Minns däremot när vi var små och det kom en gubbe som skulle sälja brandvarnare. Det hela slutade med att pappa handgripligen och ordagrant slängde ut gubben och smällde igen dörren. Då insåg han att portföljen och skorna var kvar. Då öppnade han dörren och kastade ut det också. Spännande barndomsminne.

The Haunting of Connecticut. Lägg det namnet på minnet, och framför allt se filmen!!! Genren rysare är knappast något jag själv skulle hyra, men idag när stora gänget stog nere i videobutiken föll beslutet helt demokratiskt på en sådan i alla fall.

Och vilken film sen! Spännande från första minuten. Inte ofta jag blir helt tagen av filmer, men denna var riktigt, riktigt bra.

Skumt är det då när man läser recensioner på nätet, och alla totalsågar den. Har de tänkt på att den faktiskt är verklighetsbasserad?

Men som sagt var, ni som ännu inte har sett den, gör det. Gör det genast!!!

Det har blivit dags att summera en fantastisk helg i Göteborg, utan några större skandaler faktiskt.

Vi började som sagt var med att checka in på hotellet för att sedan vilsna vandra bort mot Liseberg. Blev inte så mycket åkande, fast o andra sidan finns det ju så mycket annat man kan lägga sina surt förvärvade pengar på.

Klockan 20:00 stog Håkan Hellström på scenen, och för alla stackare som inte är minst 1,89 meter långa sågs i princip ingenting av konserten. Men vad spelar det för roll? Det var ändå hur bra som helst!

Efter att ha lyckats yra oss tillbaka till hotellet satt vi där en stund och förtärde diverse rusdrycker innan vi drog ut i den sena Göteborgsnatten. Först på ett mycket trevligt ställe med en mycket otrevlig trubbadur som mer eller mindre mobbade stackars Padde, och sedan, på inrådan av Jessica, vidare till det värsta "stekar-stället" jag någonsin har varit på.

Om vi passade in? Tveksamt...

Det här är ju helt Jävla strålande. Vår kära bollklubb vann just välförtjänt och oerhört välbehövligt mot Helsingborg.
För övrigt fortsätter min hektiska helg. Efter fotbollen hämtade Andreas mig och nu är vi på väg mot Förslida.

Squash i nordstan. Spännande. Med andra ord väntar vi på tåget. En timme kvar.

Padde berättar hur mycket han gillar hotellfrukost och att bara det kan vara anledning till att åka iväg. "Det fanns för mycket att välja så jag viste inte vad jag skulle ta", kommenterar han sitt magra frukostval.

Fettobarnet äter jätteäcklig Mc Donalds nåt på nattkvisten. Varför? För att jag har betalt det såklart.

Där är han. Helt säkert. Ser ni? NU: Fortsatt öldrickande på hotellet. Snart väntar avenyn och göteborgsnatten.

Snart kommer Håkan och snart kommer Padde.

Balder! Jessica livrädd och padde... Ja vad ska man säga? Eder bloggare fattar som vanligt ingenting.

Givetvis börjar man på glassbaren. Det där med mat är överskattat och lite töntigt. Nu står vi i kö till Balder.

Incheckade och klara på hotellet. Ölen ligger på kylning enligt order. Nu ska vi gå till liseberg. Nyktra, än så länge. I alla fall nästan.

Äventyret har börjat. Tre vilsna själar sitter i skrivande minut på tåget med slutdestination Göteborg. Det här kan bli farligt.

Kamrater, titta jag är skadad. En väldigt elak kvinna attackerade mitt stackars finger med stor blodförlust som resultat. Under knivhot tvingade hon upp mig på vågen, och lite senare slog hon mig hårt i huvudet och bad mig, helt groggy läsa skum nästan osynlig text. Det hela avslutades, efter ett förnedrande urinprov, inne i ett mörkt förhörsrum.

En riktigt seg kväll tillbringandes mestadels framför datorn. Hursomhelst så surfar jag runt och hamnar oundvikligt på youtube och hittar nedanstående videoklipp. En favorit i repris.

Detta om någon mina damer och herrar är ståpäls. Detta om något är riktigt jävla stort. Varrenda hårstrå på hela kroppen reser sig. Kanske inte för att det är så bra, snarare för känslan och stämningen.

Och jag var där.

Frukost med knäckebröd och flingor med mjölk och hallonsylt. Men va fan, det är ju inte ens gott. Och lågkalori? Undrar just vem jag försöker lura...

På fredag har eder bloggare tagit semester för att tillsammans med förorts-gänget bege sig till storstaden Göteborg. Främst på agendan står besök på Liseberg och klockan 20:00 står mr Håkan Hellström på scenen!

I helgen försökte jag boka hotellrum vilket inte gick då det var fullt. Givetvis skall vi bo centralt och fint, var väl ingen som trodde något annat? Hemligheten är den att jag förra veckan uppnåde Top Floor medlems-nivån hos Scandic vilket innebör många fördelar. Bland annat att om man bokar minst 48 timmar innan, så är man garranterad rum. Sagt och gjort. Idag var mina senaste poäng registrerade- och se på fan! 2 rum bokade till herr Bejegård.

Gratis dessutom!

Såg Die Welle igår med Padde och Jessica, en fruktansvärt bra film. Efter den börjar det zappas på tvn och ofrånkomligt hamnar vi på MTV och Jackass.

Och då kommer min fråga: Varför? Vem vill titta på det här? Det gör ju ont i hela mig. Ikädd endast suspensoar kastar de en biljardboll från 10 meters höjd rakt på klockspelet. Med en barncyckel skall de via en ramp "hoppa" över en å (vilket givetvis inte går så bra). En ko skal insemineras vilket går till så att man stoppar in handen låååångt in i ändan på kon bland annat.

Är det humor? Är det detta som är kul?

Förra veckan plågade sig samma trio igenom ett annat MTV-program som handlade om idrottsolyckor som blivit filmade. Folk som bryter ben till höger och vänster.

Varför undrar jag. Och framför allt varför vill man se något som är så fruktansvärt äckligt? Padde? Jessica? Nån som har lust att svara?

Fan vilken kärring jag känner mig som nu...

Dax att visa bilen den kärlek han förtjänar. Maken till att vara smutsig har sällan skådats. Största anledningen? Trogna lärare av denna blogg vet.

Igår var en helt galen kväll. Först var det repning i Fröslida, första lite mer "serriösa" på nästan hela sommaren. Skitkul och det känns verkligen som vi är på gång. In med lite nya låtar och fortsätt fila på gammalt så blir det nog hur bra som helst.

Sedan blev det stressa vidare hem och sannera sig från alla rökskador som uppståt under repet, stryka skjortan och iväg till Malin och Jocke som hade förfest (efter att ha hämtat upp tre damer på vägen som var allt annat än snabba haha :) ). Klockan 23:34 öppnades dagens första öl, den bästa på länge!


De hade besök av en väldigt trevlig austaliensare som tipsade om skum inhemsk öl. När jag talade om för honom att jag tyckte att den smakade vatten tittade han oförstårligt på mig och började svamla om amerikansk öl och blev nästan lite förnärmad.

Hursomhelst så fortsatte resan ganska snart mot stora staden, och skandalkungarnas skandalkung Sebbe satte igång med sin en-mans-show vid stora torg. Med instoppad t-shirt och byxorna uppe vid armhålorna springer han omkring som värsta japanska papparazzi-turisten, pratandes den sämta engelskan jag hört och fotograferar allt och alla.

Var och kollade när Roy "Svennis" Andersson skulle coacha sitt lag under första dagen av Halmia-femman i dag. Anledningen till vårt ädla besök där var att han lovat att sluta röka om hans lag vinner alla tre matcher idag. Sådana initiativ gillas starkt.

Sällan har en så serriös coach synts till i dessa sammanhang. Vi kan ju börja med klädseln: Kostym och solbryllor. Lägg därtill en pärm med matchtavla där allt ritas upp och noggrant skall studeras innan och under matchen. 4 veckors stenhård träning med dessa stackars 12-åringar föranledde även dagens slag.

Roy "Svennis" Andersson skäller ut någon stackars spelare under pågående match

Resultatet blev hursomhelst att laget lyckades vinna sina tre matcher på ett säkert sätt, trots att coachen gjorde sitt bästa för att förstöra det hela. Detta gör bilden nedan smått historisk: Roy röker sin sista cigarett. Förmodligen någonsin.

Lycka till säger jag, och tänker på de stackars barn som skall stå ut med en riktigt sur och vresig coach i morgon när det vankas slutspel.

Roy njuter av sin sista nikotin-pinne

Lite märkligt faktiskt att man mindes nästan precis vad man gjorde den dagen.

Själv pluggade jag på gymnasie och bodde i Jönköping. Denna eftermiddag hade jag lektion senare än de andra (kan ha varit Matte B eller liknande, vill minnas att inte alla läste det...) och blev hämtade med bil efter dagens slut. När kamraterna berättade att ett flygplan flugit in i World Trade Center trodde jag först att de skämtade.

Än mer verkligt blev det ju sen när vi kommer hem och ser i direktsändning plan nummer två flyga in i andra byggnaden.

Lite intressant faktiskt hur bra man kan minnas specifika händelser sådär. Jag menar, vad gjorde jag den 25 oktober? Eller vad gjorde du 8 november 2001? Någon?

Det är han, det är den jäveln som har smutsat ner min bil varje dag i snart en vecka. Fan ta honom.