Bajsbarn. Som sagt var. Nivån sjunker. Och det är ju inte första gången.

Tur att det inte är jag som står för skandalerna denna kväll...

Jävla fyllesvin. Man kan inte ha dom till nåt.

Fasen vad hockebilder jag lägger upp hela tiden då...  Kan ju nästan tro att jag inte gör något annat.

Går rykten om att Jessica klagar på min stavning. Och till det vill jag bara säga en sak: Jag stavar hur jävla illa jag vill.

Har nyss kollat trav, och det gick som vanligt åt h-vete. Nu ska jag bara dricka upp ölen, sen blir det duscha, sminka mig, stryka skjortan och tillsist P-A-R-T-Y!!!

Skål kamrater!

Äntligen lite fight! Hallen kokar. Padde gapar i mitt öra så jag inte kommer höra på en vecka. Ser bra ut det här. För övrigt en jävligt bra bild tagen av en mästerfotograf.

Två söta, inte fullt normala pojkar på hockey. Undrar vem som behöver mest hjälp?

Nu Jävlar. 4-0. Men ännu inget blod eller slagsmål. Nu är vi på gång. Snart så.

Halmstad-Ulricehamn. Inga mål. Inga slagsmål. Inget blod. Vad fan är det här?

Det finns många fördelar med att jobba inom livsmedelsbranschen. Idag var jag med på provsmakning av ett nytt sortiment, massvis  med smaskiga (och såklart mindre goda) mackor och sallader.  Den här annorlunda lunchen tog nästan två timmar, och bitar från 15-20 artiklar skulle gås igenom.

Får inte glömma att skatta för detta bara!!!

Igår morse när jag åkte norrut steg en kvinna på tåget i Göteborg och sätter sig bredvid mig. Med hela munnen full tuggar hon förnetriskt på sitt (sina?) tuggummi. Sedan tar hon fram en förpackning, jag sneglar lite osynligt: Armband mot åksjuka. Sekunden senare ringer hennes telefon, och hon talar om för sin kamrat hur jobbigt det är och hur hon har förberett sig med allt från piller till nyss nämnda saker.

Jag förväntar mig värsta kaskadspyan innan vi är framme. Tycker hon ser lite blek ut.

Underbar utsikt från hotellrummet. Påminner lite om kumla faktiskt. Eller Hall.

I vagnen på tåget är vi endast 2 stycken tappra själar som trotsat tuppen och gått upp mitt i natten. Konduktören är en riktig Göteborgare. När han kommer in i vagnen konstaterar han med den grövsta dialekten jag hört på länge:

-"Det var änna ljust i den här vagnen", varefter han genast går och sänker det.

Jag ler för mig själv.

Bild från gårdagen på B&B. Ett lokalt band spelar, Tifo-padde och Yohan rockar loss framför scenen.

Fan vilken fotograf man är...

Det syns kanske inte på bilden, men tro det eller ej, jag putsar fönstret. Frivilligt? Skulle inte tro det. Min kattvakt ska hjälpa mig byta gardiner. Hon står bakom med piskan.

SMS från bandets sångerska: "Jag kan inte komma på lördag. Sorry ni får klara er utan slavdrivaren ;). Ses den 28e igen".

Herr Trummis svarar: "Då hoppar vi över det oxå, har lite annat jag skulle göra. Björn har väl ändå inte hunnit beställa tårtan än".'

Snälla lilla gulle-trummis. Jag har bakat hela veckan. Men visst jag kan äta det själv om det ska vara på det viset. Passa sig, annars ska jag kastrera dig din senila luder-pingvin!!!

Mooooah ha haaa!!!

Vad inte alla vet om mig är att jag ibland tvingas köpa vänner. Som killen med gul penis.

Först en semla (vägen till hjärtat går genom magen eller hur det nu är), sedan halva månadslönen på pokerpengar så jag tvingas leva på luft och vatten. Slutligen ger jag alldeles gratis bort mina dyrbara experttips på hästar.

Och vad får man för det???

Mycket ska man behöva vara med om. Som nu, ersättningsbuss mellan katrineholm och norrköping. Och fanskapet har inte satt på värmen ännu. Stackars mig då.

Dåligt med bloggandet i helgen. Liksom min stora idol Blondinbella behöver jag paus från skrivandet på helgen, för att inte riskera att bli utbränd.

Går dock in på Jessicas blogg, och hittar en smårolig bild på allas våran idol Räkan. Precis så som vi är vana att se honom. http://saywhatyouwant.blogg.se/2009/march/entry-33112920.html

Vissa förändras aldrig. Så mitt råd till alla barn ute i vida världen är: Håll er borta från Wiskey.

Och passa er för farbror Räkan.

Ikväll ska baren tömmas! Skål kamrater!

Farbror Räka + whisky = dans med stången. Inga kommentarer.

Har jag skaffat hund? Nu blir jag orolig här...

Sitter på djungelexpress 8539 med slutdestination Halmstad. Upptäcker plötsligt att min väska är bort, upphetsad och på väg att ställa till en jävla scen, märker jag att den har tagit ett eget initiativ och rullat iväg.

Pulsen lägger sig och jag går tillbaka till min plats. Medpassagerarna tittar lite konstigt på mitt plötsliga utryck.

Speciellt tanten med mustasch som sitter bredvid.

Hade nu interneuppkopplingsgudarna varit på min sida, så hade jag kunnat göra lite nytta och jobba på tåget, men det blir inget med det. Utslängd hela tiden, och jag håller på att bli tokig(are).

Skönt nu när det är ljusare längre, och inte så jäkla kallt hela tiden. Idag har jag tagit en långpromenad på stan, med en nyinvesterad skjorta som resultat.

Börjar bli trött på restaurangen på Scandic nu. Har man lyckats gå igenom menyn ett antal gånger (alla 5 m.a.o.), och "dagens rätt" är densamma som jag åt till lunch, har man väll ändå rätt att gnälla?

Fast i samma stund som jag bestämt mig för att slänga hamburgaren i huvudet (brödet var svartbränt och luktade apa), ser jag en bild framför mig. På den där gamla gubben med käppen i handen som klagar och gnäller på allt. För att man har rätt till det. Man har rätt till att klaga.

Jag ler lite för mig sälv, lutar mig tillbaka och njuter av min måltid.

Klockan 15:21 påbörjades nästa arbetsvecka. Eller egentligen 20 minuter tidigare, när världens segaste taxichaufför hämtade mig. Det kostade mig 17 kronor bara under den tid det tog för honom att backa ut. Räknar man med alla rödljus och tvärbroms när vi höll på att krocka med ett pizza-bud, då blir det dyraste resan någonsin mellan hemmet och centralstationen.

Sitter i alla fall tryggt på tåget nu, självklart påväg till underbara Norrköping. Veckan ser ut som följer:

Måndag: Norrköping
Tisdag: Norrköping. Tar tåget till Tranås klockan 16:05 och checkar in på Badhotellet.
Onsdag: Tranås. Utvecklingssamtal med chefen. Spännande! Tåger går mot Halmstad 14:06, hemma 4 timmar senare.
Torsdag: Malmö. På kvällen checkar jag förhoppningsvis in på Scandic St: Jörgen, om de inte har lyckats trolla bort bokningen igen...
Fredag: Malmö. Förhoppningsvis kommer jag hem inte allt för sent. Pust.

Inga kommentarer. Tror det var gott...

Jag och syster i köket. Nattgäst idag. Det här blir hur bra som helst!

Någon måste ju stödja företaget och se till att hålla volymerna uppe...

Nu Jävla i mig är de helg. Äntligen. Förövrigt fin bild på mitt kontor, i städskrubben dit jag är förpassad.

George Harrison dog 2001 och var Beatles yngsta medlem. Ringo var äldst. Om nu gamle farbrorn (han till höger i bild) skulle undra. Och det vet jag att han gör.

...och låten vi söker är alltså "peta in en pinne i örat".

musikquiz på B&B. Något är tydligen väldigt roligt.

Nu får det fanimej räcka för idag. Nästan klar med presentationen. Skallen snurrar av alla siffror. Får väl sova på saken.

Over and ut.

Är man VIP-gäst på Scandic får man en speciell hälsning på rummet när man checkar in. Från självaste direktören. Dessutom får man en värdekupong till baren. Detta vet jag eftersom det för andra gången låg på mitt rum när jag kom upp.

Stackars Peter Günter som inte får sin kvälls-öl tänkte jag och sprang (nåja...) ner till receptionen och lämnade den.

Vi andra arma gäster som bara ligger på nästhögsta nivån, vi får köpa vår sprit själva.

Nu när det börjar bli dags att sova kommer nästa problem. Rummet har två sängar.

Förstå vilka bekymmer jag har.

Jag lämnar gräslig stad för att bege mig norrut. På vägen passeras bland annat en avfallshög från infektionsklinik och ort där regent tvingades retirera.

Fan vad klurig man kan vara då...

Det här blev helt plötsligt en oerhört bra måndag. Jag vaknar 10 minuter innan klockan ringer, och hör och häpna: Fåglarna kvittrar utanför mitt fönster. Mina damer och herrar, våren börjar närma sig.

Eder bloggare överfallen av odjur hos far. Nyss ditkommen, efter bio med favoritsystern.