Givetvis är det viktigt med hård träning inför ett vandringsäventyr. Och självklart blir det Jens som får agera offer.

 

Mot Skavbökes djupaste skogar bar det, och efter att Jens kört vansinnigt mycket fel (det är ju inte så lätt att skilja på alla konstiga bya-namn) och jag klämt samtliga vitala delar i baksätet (??) på hans Renault Twingo var vi framme i ödemarken.

 

Vid det här laget var det beckmörkt och dessutom molnigt så pannlamporna åkte på och jakten på lämplig tältplats inleddes. Normala människor hade antagligen tänkt om både en och två gånger, men icke vi!

 

Nästa bekymmer var att göra upp eld så vi kunde äta. Bekymmer förresten? Absolut inte för två rutinerade skogs-mullar som oss.

 

Allt flöt på perfekt, och jag har nog sällan njutit så mycket. Detta kallas för rekreation!! Frågar man Jens frös han som en tok hela natten. Och det finns en nackdel med det. När Jens fryser blir han tydligen kissnödig. Och när Jens blir kissnödig och måste ta dig ur tältet (som om han skulle frysa mindre då??) vaknar hans stackars kamrat. Varje gång.

 

 

Ända sedan jag kom hem från fjällvandringen förra sommaren, har jag känt ett sug som bara växer sig starkare: Jag vill och skall tillbaka! Tankarna på vart och hur jag vill gå är splittrade, men som planen ser ut just nu (i ett väldigt tidigt planeringsstadie) kommer turen att gå från Abisko till Treriksröset. ca 190 km. Exakt datum har jag inte heller bestämt, men jag planerar att gå i mitten-slutet på juli och räknar med att det tar ca 14 dagar inklusive resa.

 

 

Då min forne reskamrat Jens har tagit sig friheten att bli Pappa, ser det ut som det blir ensamvandring (om ingen jättesugen anmäler sig förståss!).

 

Hursomhelst, nu börjar planering och förberedelser på allvar. Det här blir bra det!